Fredag 27 januari – nuvarande status

För det mesta uppdaterar jag bloggen från min Iphone, men idag gör jag undantag, tar kontroll över skrivandet (som ska erkännas är lite bökigt att göra på en Iphone) och skriver från min dator istället. Jag tänkte ge en liten uppdatering om vår nuvarande status och tar individ för individ.

Flashi – Har börjat löpa och närmar sig höglöp. Vi har diskussioner om att det inte är okej att ligga med minderåriga (Gry är i farozonen…). Hon har helt släppt sin aningen aggressiva attityd (läs rädsla och försvar) och har nu lugnat sig väldigt mycket både inomhus och utomhus. Skönt, minst sagt! Problemen med hennes hud har gett med sig. Nu återstår pälslösa fläckar på kroppen, som i stort sett är helt ullös. Det kommer att ta tid innan hon kommer att få fin päls igen.
Hon är aningen spänd i sin ryggmuskulatur. Daglig massage blir åtgärden, och jag ser redan skillnad.
Vikt: ca 9,4 kg.
Flashi är nu 8,5 år ung <3

Gry – Inget stort att rapportera. Tänder har kommit på plats, päls har börjat växa på riktigt. För första gången upplever jag henne som ”ranglig” i kroppen. Kanske beror det på den stora plymen (svansen..) som hon envisas med att bära i en båge över ryggen? En tjej med attityd, men det gillar jag! Hennes intresse för vallning pendlar från dag till dag. Vissa dagar är hon (med mina mått) extrem och vallar de hundarna hela tiden.
Vikt: ca 5 kg.
Gry närmar sig en ålder på 7 månader och peppar peppar är hon fortfarande mindre än Ella <3

Ella – Inledde veckan med en misstänkt hjärnskakning – great! Har annars en väldigt fin form och exploderar snart av uttråkning. På grund av incidenten i tisdags hålls hon i vila, någonting som är mycket svårt. Hon har till och med börjat jaga vilket hon inte gjort tidigare…
Jag märker stor skillnad på henne sedan första besöket hos hennes kiropraktor Håkan Lundell. Nu rör hon sig mycket mer på promenaderna och hon leker väldigt mycket med de andra två, främst Gry. Hon är en pigg tjej nu!
Vikt: ca 7,5 kg.
Ella blir 6 år i slutet av april <3

Och så jag själv… – Den stukade foten är bra och har inte vållat några problem. Skönt. Jag har varit på läkarbesök angående mina anfall av andningsbesvär och utslag som orsakat sådana problem sedan i början av sommaren (tänkt, det tog bara dryga halvåret att få en läkartid). Medicinerna har hjälpt och efter några veckor har jag nu fått minska doseringen. Inte optimalt att gå på mediciner, men vad sjutton ska man göra? Dopad genom livet, liksom. Men jag andas, och det får ju ändå anses vara bra. Tanken är att våga ut och jogga igen under våren nu när medicinerna tycks fungera.

 

Placering på ÅAH-listan

Ella och jag inleder året med en sjundeplats på listan för Årets Agilityhund. Det är tajt mellan placeringarna och det känns skönt att vara med i toppen redan från början. Mest för självförtroendet Dock är det flera duktiga ekipage som inte startat än, och som kommer att konkurrera om topp tio-platserna.

Bilden är hämtad från www.hansesgarden.se

Ella

Jag tänkte ge några korta rader om Ella. Hon tycktes må illa i morse men har under dagen inte visat några symptom för att vara sjuk. Att det är en hjärnskakning kan vi ju självklart inte vara säkra på, men jag väljer att ta det försiktigt.

Hon har ätit idag och visat på vilja och energi att röra på sig när vi är utomhus. Hon svarar även på Grys lekinviter. Vi får se hur det går att hålla tösen i vila… Kan berätta att hon var mycket upprörd över att komma till klubben idag men att inte få träna. Hon fick inte ens gå lös i skogen! Ja, du hör ju vilket missnöje och hur lågt en matte kan stå i kurs…

Gry tränar

Jag tänkte att jag skulle beskriva Gry som träningskompis. Jag har varit inne på ämnet förut, men hon utvecklas hela tiden så en uppdatering känns relevant.

Hon har hunnit bli 6 månader och några dagar gammal. Jag upplever henne mer mogen för träning nu än tidigare, och har därför börjat lite smått. Bland annat med förberedande agilityträning. Under förra veckan fick hon testa tunnel för första gången. Idag gick vi vidare med intresse för hopphinder. Framför oss har vi två hopphinder vars höjd ligger på symboliska fem centimeter.

Gry är en lättlärd tjej och det gör henne samtidigt svårtränad. Hon funderar, studerar och ifrågasätter det mesta. Men när hon väl gör så blir det oftast rätt. Hon anammar beteenden och låser sig lätt vid dem. Som att bara kunna springa på min vänstra sida, till exempel. Jag måste hela tiden tänka minst sju steg före. En utmaning!

Jag jobbar på olika sätt med henne, ibland visar jag med handen och ibland får hon söka beteenden på egen hand. Just nu försöker jag jobba upp ett hinderintresse på Gry, och vad gäller hopphinder börjar polletten trilla ner. Idag glömde hon helt vad sitt stanna kvar betyder och kastade sig över hindret så fort jag slutat belöna föregående hopp… Här går det faktiskt att vara lite bestämd och övertydlig för att få henne att lyssna. Hon blir inte låg så länge man inte tar i henne. Att bli lyft är inte någonting som uppskattas!

Vad gäller belöningar funkar både godis och leksak. Hon är en hund som gärna tar ärevarv med leksaken i munnen, men har samtidigt inga problem att lämna leksaken. Men för att jämföra med Ella och Flashi så visar hon inte alls samma närhet och kamplust – än.

Förra veckans tunnelkunskaper satt inte riktigt idag. Dock hade vi en ”riktig” tunnel idag att jämföra med nybörjar-tunneln från Royal Canin som vi lånade hos Malin. Perfekt som ett första steg, men långt ifrån lik en riktig tunnel. Underlaget var lite skumt enligt Gry, som länge övervägde om man verkligen skulle gå igenom. Men i slutet av passet lossnade det lite, och hon gick igenom tre gånger i alla fall.

Vägen till att bli stjärna är lång, men vi är i alla fall igång (i liten skala).

Hjärnskakning?

Det finns dagar då allt flyter på. Man hinner med allt man tänkt, och man har till och med gått upp riktigt tidigt. Det finns dagar då man är på väg till jobbet och har lite bråttom… Ungefär som de dagar då man känner sig som en mindre lyckad hundägare.

Jag skulle precis öppna till buren bak i bilen då Ella tar sats för att hoppa in. Grinden och Ellas huvud möts med en smäll. Grinden blinkar inte ens, men Ella däremot blundar hårt med vänster öga… Efter en evighet (läs några sekunder) börjar Ella sakta öppna ögat och kan successivt se som vanligt. Jag kramade om henne, tittade på ögat samt blåste i ett försök att få bort smärtan.

Hon kräktes under bilresan, och hon hade kräkts under kvällen då de var hos pappa. När jag kom hem från jobbet nu på kvällen var det en lugn Ella som mötte mig. Hon är liksom hängig. Ögat ser okej ut, tack och lov! Hon vill inte ha mat och försöker avleda Gry, som undrar varför Ella inte vill leka.

Jag har ringt Caroline (min vän som är veterinär) som bekräftade mina misstankar om hjärnskakning. Helt säkert kan man ju inte veta. Nu blir det vila fram till helgen så får vi se hur allt utvecklar sig.

Träning 22/1 – Inställningen gör allt

Ni som läste artikeln om mig och Ella i Sörmlandsbygden kunde läsa om att jag arbetat med det mentala väldigt mycket. Jag tycker att inställningen är väldigt central, och någonting som man inte ska underskatta oavsett om det gäller träning eller tävling. I första hand tycker jag att man ska sträva efter samma inställning på träning som på tävling. Det gäller att hitta rätt attityd.

I slutet av maj innan vi tog ett uppehåll hade jag en gråtfärdig inställning till både träning och tävling. Otroligt negativt, och en inställning som inte leder till varken lycka eller någon framgång. Nu har jag istället en positiv inställning och en offensiv attityd med mig på banan. Mest på tävling, men försöker nu att applicera samma attityd även på träning. Jag försöker se träning som tävling och, precis som gårdagens träning, satsa på att sätta en kombination på första försöket. Försöka uppskatta vad man hinner och vilket handlingsval som blir bäst. Blir det fel får man lösa det, och det ser jag som en styrka i sig att klara av. Agility är ju trots allt agility och man kan inte förutse allt.

Jag ska försöka hålla det kort, men känner samtidigt att jag har väldigt mycket att delge efter allt som varit under förra året. Med och motgångar ger styrka, och i mitt fall att jag har en bra attityd med mig, vilket är en attityd som passar mig och min hund. Det bygger på självförtroende men också viljan att vinna. Åtminstone i mitt fall. Jag sumpade ett lopp i Kista, Agility A under lördagen, då jag hade fokus på att vinna istället för att sätta en nolla. Vi hade nog vunnit med marginal om jag satt nollan, men kom nu istället på den 13:e plats med 5 fel. Vinna eller försvinna – det handlar om marginaler. Men vad var egentligen rätt inställning i det här fallet? Med facit i hand hade det varit att hjälpa Ella på muren och satt en nolla, men hade min chansning gått hem hade mitt val av handling känts som det rätta.

En minst sagt svår balansgång, men en ack så viktig sådan. Jag tänker fortsätta hålla fokus och söka efter rätt attityd, för som med allt annat kan det bara bli bättre!

Här är en från gårdagens träning. I första försöket är jag lite passiv, men ändrar sedan attityden till de två sista kombinationerna. Det är viktigt att komma ihåg att din energi och satsning speglas i hunden. Vill jag springa fort vill hunden (förhoppningsvis) också det (annars får man hitta problemet och en lösning på ett annat plan).

Dagens nyckelord: Vilja och attityd.

Fredag kväll, 20/1

Den här dagen har bara flugit förbi. Ja, precis i samma takt som alla andra dagar den här veckan. Det måste ju betyda att jag har haft det så himla bra

Gry hade lite separationsångest i morse när vi åkte från Malin. Eller det var snarare Malin som lämnade oss eftersom att vi stannade kvar medan Malin gick upp, åt frukost och rastade sina hundar innan hon satte sig i bilen mot Redog. Gry förstod inte varför de lämnade henne, och min lilla sovmorgon var förstörd… Men då kan ni förstå Grys lycka ikväll när Cora och Ronja kom på besök.

Malin är på äventyr, och jag har fått äran att vara hundvakt till imorgon kväll. Alla hundarna leker så bra med varandra, men som tur är börjar lugnet återfinna sig nu, två timmar efter ankomst.

(Vi) Ella är med i Sörmlandsbygden

Eftersom att vi är kvar i Strängnäs har jag inte läst tidningen, men fick en länk skickat till mig där man kan läsa artikeln på nätet. Jag har fått tidningen hemskickad till mig, och ska läsa hela artikeln så fort jag kommer hem. Nätupplagan brukar vara en förkortad version, vilket också bekräftas längre ner på sidan. Du kommer till artikeln genom att klicka på länken nedan:

http://sormlandsbygden.se/2012/01/blixtsnabba-ella-har-siktet-pa-sm/

Tisdag kväll, 17/1

Efter kvällens middag hemma hos Malins mormor och morfar kan jag konstatera följande:

Ella funkar inte med katt.
Gry funkar med katt.
Flashi funkar definitivt inte med katt.

Punkt.

Vallning

Vi har praktiskt taget invaderat familjen Wicksells hus på Westmans väg här i Strängnäs. I söndags kväll klev vi in, och vi kommer inte att lämna huset förrän på torsdag kväll. Det är skönt att vara hemifrån ett tag och (kanske) få sakna hemmet lite. Malin och jag har hela huset för oss själva. Två människor och fem hundar, inte en sekund känns huset stort och tomt. Lite med tanke på att hundarna leker lika mycket inomhus som ute. Ella, Gry och Cora brottas, Flashi springer runt dem och skäller och Ronja ligger antingen och sover eller står brevid och skäller samtidigt som hon gör lekinviter. Livet leker, enligt dem.

När Malin är i skolan har jag ansvaret för allt. Hundarna ska ut, och det är ett projekt i sig. Fem hundar med massor av energi att göra av med. Lättast är att inte ha koppel på något och ta närmsta vägen till skogen, som ligger på andra sidan gatan. Där kan de springa bäst de vill, rasta sig i sin egen takt och bita lagom hårt i varandra. Som tur är kommer de när man ropar, jagar inga änder eller andra fåglar, springer inte fram till folk, utan de lyssnar jättebra – när de vill… Jag vallar in dem allihop och har Gry till mig hjälp. Min lilla vallhund uppskattar att flocken har utökats med två hundar till att valla på. Gry är inte någon utpräglad vallhund och har svårt att kommunicera med mig under arbetet. Hon vallar bort, och jag försöker valla in – här har vi en del att arbeta med…

Idag har Gry hunnit få ett träningspass, och därefter tog jag med alla hundarna ut på en timmes promenad. Nu tuggar de ben och jag får arbetsro för skrivandet. Toppen! Den här dagen ska nog bli bra den med.